gott nytt år.

vi hoppas allihop att det här blir sista inlägget...
...för i år.

ut med det gamla, in med bebis.
nästa år går alltså i kärlekens tecken.
ursäkta, FORTSÄTTER i kärlekens tecken,
skare va.
för jävlar i min lilla låda va mycket kärlek,
som har rymts tvåtusenelva.

tre år firades med den hetaste, roligaste, finaste,
vackraste, mest hetlevrade, självständiga,
envisa, underbara, tokiga,
och fantastiska Fanny.
tre år som knappt varit uppochner,
utan mest en spikrak resa uppåt.
för varje dag som går förstår än mindre,
vad jag gjorde innan vi träffades.

ibland kommer jag på mig själv,
med att vara sådär äckligt nykär.
sånt "man bara är i början".
jag kan t.ex. inte åka till jobbet på morgonen,
utan att kyssa henne på pannan när hon sover.
(vilket hon aldrig gör, men låtsas ändå ALLTID)
glömmer jag, så får jag en släng av ångest,
och måste gå hem igen.
skitjobbigt, men ändå...
...fint på sitt sätt. haha.

jag älskar dig.
så sjukt mycket.

tvåtusentolv kommer dessutom ett flickebarn hit,
och hälsar på i arton år,
efter det lär man inte se henne igen.
åker väl till Kos och blir bartender,
eller livnär sig som servitris i L.A.,
i väntan på den stora (rika) drömmen.
fy fan...
...all lycka till oss.

tvåtusenelva var året då allt hände,
och samtidigt ingenting.
konstigt år, tråkigt år,
men samtidigt fullständigt galet och underbart.

tur för alla fäns att jag kommer tillbaka nästa år,
då ännu lite bittrare, buttrare,
och med ännu konstigare radbrytningar.

ses.

sjukt kul, bokstavligt talat.

Fanny säger att man inte får ha kul när man är sjuk.
det har hennes mamma sagt.
och när jag tänker efter...
...det har min mamma med.

man får inte spela tv-spel.
man får inte titta på film.
man får inte sitta vid datorn.
man får inte äta glass.
man får inte göra kullerbyttor.
man får inte sjunga lovsånger.
man får inte rapa alfabetet.
man får inte fisa och sedan skratta högt.
man får inte leka med någon annan än sig själv,
och knappt det heller.

man får inte, man får inte, man får inte!

det är bara massa förbud när man är sjuk.
fan, blir så sjukt trött.

är det inte just när man är sjuk,
som man ska ha så kul som möjligt?
skratta, fisa, rapa, äta glass och leka med sig själv?
(behöver inte vara i den ordningen)
va? VA?! VAVAVAVA?!?!?!

istället för att sitta på golvet i sovrummet,
blixtstilla,
med en ensam liten tår rullandes ner för kinden,
och ha så tråkigt som möjligt?

mitt barn ska minsann få skratta sig lycklig,
när sjukdomen smyger sig på!

toalettkonst.

inne på toaletten hänger en tavla:

den har säkert många utav er sett.
inte just den VI har på VÅRAN toalett,
men kanske på en väns toalett.
vi är ju trots inte vänner med alla,
även om det kan verka så på Facebook.

förövrigt,
den dagen man har så många riktiga vänner,
som man har låtsasvänner på Facebook,
den dagen...
...kommer inte *ledsensmiley*.

tillbaka till toalettkonst.
på tavlan är det ett riktigt gött häng-gäng,
som hänger och dinglar med benen.
alla ser ut att vara sjukt nöjda,
med matlådor gjorde av sina hemmafruar,
och med farfarshatten på sniskan.

MEN.
vem är Herr Butter längst ut till höger?
tycker vi kan kalla honom Håkan.

vem är denna Håkan och varför är han så butter?
kan det vara för att han är den enda där uppe,
som inte fick någon matlåda av frugan,
utan enbart en flaska renat?

borde inte Håkan vara tacksam?

eller kan det vara så att Håkan bor i det här huset?

då förstår jag varför Håkan är sne.
(hohoho, göteborgsskämt für alle)

sånt här sitter jag och tänker på när jag skiter.
vad gör du?

trettioårskrisen.

i förrgår stod jag framför spegeln,
och beundrade hur väl jag åldrats.
visst, näsan och öronen växer fortfarande,
som alltid på äldre herrar,
men dom har ju trots allt alltid,
varit ganska stora,
så det var inget jag brydde mig om direkt.

men då fick jag syn på den lilla hårflärpen,
under underläppen.
kommer inte ens ihåg när jag senaste var utan den.

har antagligen förträngt det.

plötsligt ville jag inget hellre,
än att hämta rakappareten,
raka mig ren och fri,
and never look back.

vågade dock inte göra det.
tills jag pratade med Fanny.

"Eh."

det var allt jag fick.
så jag gjorde det.

trettioårskris?
vad kommer härnäst?

byxorna bakochfram?
piercing i ögobrynet?
rakade streck i ögonbrynen?
ut och supa på helgerna fast vi har barn?
söka till Big Brother?

listan är lång.
den som lever får se.

det blir antagligen inte jag,
för hujedamig va gammal jag är.

72 dagar kvar och en dvärg.

idag har vi fått ett skötbord hemlevererat.
det köptes på blocket,
och skulle kosta oss fyrahundra riksdaler.
men då våran skjuts fick akut snornedfall,
gick säljarna med på att leverera hem för en extra hundring.

i sms:en som skickades var säljarna väldigt korta.

döm av min förvåning när skötbordet är här,
och ur den röda skåpbilen kliver...
...en dvärg.

livet blev på två sekunder genast mycket svårare.
jag fick ursäkta mig och säga saker som:
"Ehm... orkar du?", när vi bar på skötbordet tillsammans.
"Ja, jag orkar", tänkte dvärgen och tjostade som en astmatiker.

vad gör man i det läget?
snälla hjälp mig.

förövrigt var han jättesnäll.
och tro det eller ej,
INTE lika kort som i sms-form.
PLUS att han hade en fin hylla:



nu är det tamigattan "bara" sjuttiotvå dagar kvar.
helt sjukt.

fan vad jag älskar mitt barn.

lillebror... bappapaaa.

fler citat från julafton med lillebror:

(han får en kofta i julklapp)
"Hm... det här... nej, något måste blivit fel. Det här är nog din, Emma."

(han får ett spel till Nintendo DS)
"Jaha. Jag visste inte att jag önskade mig det här."

till någonting helt annat.
hade ett engelsktalande barn i lekrummet idag.
Archit.
när hans mamma (Archana) var sen,
och inte svarade på mobilen,
skulle jag ropa i högtalaren på henne.
jag greppade mikrofonen...
...började tyst gå igenom utropet...
...och när jag insåg hur det skulle låta, lät jag bli.

varför?
säg Archit, med engelskt uttal.
that's why.

"would Archana please go to the playroom,
where Archit is waiting. Archana, please go to the playroom,
where OUR SHIT is waiting."

a woman's worth.

nu har jag råkat ut för det igen.
en enda jävulusisk låt,
som likt kalles kalasklister,
fastnat på min lilla, lilla hjärna.
"cuz a real man knows a real woman,
when he sees her,
and a real woman knows a real man,
ain't 'fraid to please her[yer yer]."
Alicia Keys.
VARFÖÖÖÖÖÖÖR?!?!
UT.
UR.
MITT.
HUS!
förövrigt var det en riktigt trevlig jul:
sjuk på fredagen.
tåg inställt.
la klapp i granvatten (som tur var va det bara tre paket nötcréme)
åka tåg mitt i Kallijanka.
sen ljög 8-årige bror ihop en random historia,
där jag tydligen gett han stryk,
när han var hemma hos oss.
han är inget normalt barn.
hur ofta hör man ett barn säga så här,
när han sliter upp en klapp:
"...hoppas det är ett lexikon!"
nej, just det.
han är en 8-årig replika,
av Sheldon Cooper från Big Bang Theory.
om det är positivt eller negativt,
det får framtiden utvisa.
men är han smartare än mig redan nu...
...ujujuj.
nu har jag råkat ut för det igen.
en enda jävulusisk låt,
som likt kalles kalasklister,
fastnat på min lilla, lilla hjärna.

"cuz a real man knows a real woman,
when he sees her,
and a real woman knows a real man,
ain't 'fraid to please her[yer yer]."

Alicia Keys.
VARFÖÖÖÖÖÖÖR?!?!
UT.
UR.
MITT.
HUS!

förövrigt var det en riktigt trevlig jul:

sjuk på fredagen.
tåg inställt.
la klapp i granvatten (som tur var va det bara tre paket nötcréme)
åka tåg mitt i Kallijanka.
sen ljög 8-årige bror ihop en random historia,
där jag tydligen gett han stryk,
när han var hemma hos oss.
han är inget normalt barn.
hur ofta hör man ett barn säga så här,
när han sliter upp en klapp:

"...hoppas det är ett lexikon!"

nej, just det.
han är en 8-årig replika,
av Sheldon Cooper från Big Bang Theory.

om det är positivt eller negativt,
det får framtiden utvisa.
men är han smartare än mig redan nu...
...ujujuj.

vid regnbågens slut står en dvärg.

har hela dagen nynnat på en och samma låt.
"Somewhere Over The Rainbow", med Judy Garland.
HELAJÄVLADAGEN.
exakt samma del av låten också...

..."Sooooomewheeeeeere ooover the raaaainbooooow, waaaaaaay uuuuuup hiiiiiiiiiiigh,
theeere's a laaaand thaaat iiiii heeeard oof oonce iiin aaa luuuuuullaaaabyyyyy."

HELAJÄVLADAGEN.

folk säger att man ska lyssna på låten som fastnat.
för det är ju det första man vill göra,
med en låt man haft på hjärnan HELAJÄVLADAGEN.
det är väl snarare så,
att man sätter på en helt annan låt,
som har tendens att fastna...

...typ "MmmBop".

"Mmmbop bidibi daba mmmbob bidobibeebop bidobidaba debob mmmbop bdbdbdapapp bebopp bidodabadibdab mmbop".
(OBS! texten är citerad rakt av)

i alla fall.
jag gjorde mig tjänsten,
att lyssna på låten som fastnat.
i the and only Sam Harris tappning.

jag höjer ett varningens finger.
detta klipp är ett av de roligaste Youtube-klipp,
du NÅGONSIN kommer att se.
håll utkik vid 2:12 när det är ytterst nära,
att den gode Sams huvud sprängs.


tvätta bollarna.

idag ska jag tvätta bollarna.
inte ensam, vi är två.
den ena tvättar, den andra suger.
lugn, vi turas om, annars pajar ryggen.

vi har en gigantiskt dammsugare till hjälp,
där bollarna sugs in,
tvättas i klorvatten,
och skjuts sedan ut ur dammsugaren bakdel.

är det någonting jag längtat efter,
så här innan jul,
så är det att tvätta bollarna.

GOD JUL, BOLLARNA!


beautiful day.

beautiful day,
precis som U2 sjöng.
jag hatar U2,
och jag hatar den låten.
ännu mer efter den här dagen.
den här dagen var hemsk,
i ordets räta bemärkelse.

började så gott imorse,
när bussen till jobbet var sen tio minuter.

när jag väl kom fram till jobbet,
var jag tvungen att rolla alla kläder,
pga av att de tvättats tillsammans,
med kattbesudlade kläder.

sen fick jag ett ärende på byten,
ca tjugotre sekunder innan lunch,
vilket gjorde den försenad med ca trettio minuter.
TACK!

sen var ungefär varannan kund skitnödig,
och antagligen jul-stressad,
därmed fick jag stå i skottlinjen.
GLAAAAAARGH!

sen fick jag ett ärende,
ca tjugotvå sekunder före fikarast,
vilket gjorde den försenad med ca 1½ timma.
FAAAAAAAAAAN!

sen missade jag bussen hem.
vilket betydde en extra halvtimma av väntan.
passade på att gå på toa då.
SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!

kommer in till stan,
då är det nån dumjävel,
som fått en spårvagn att spåra ur.
ERSÄTTNINGS BUSS FRÅN HEEEEEEEEEEEEELL!

det var en såndär bussresa,
som det berättas anekdoter om i framtiden.
jag fick stå hela vägen,
jag blev trampad på fötterna,
det var TVÅ skitledsna barn (TVÅ!),
det var minst en arg alkis nånstans,
och det var ett gäng finnar...
...btw, finnar måste vara det blekaste som finns?
de är ju nästintill vampyrer.

när jag skulle gå mellan busshållplats,
och spårvagnshållplats på rymdtorget,
då blev jag nästan påkörd av en permobil.
antingen var det jag som gick ouppmärksamt,
eller så körde han som en dåre.
vilket som är rätt svar låter jag vara osagt,
för att inte väcka några onödiga känslor.
kanske retar upp en hel folkgrupp/ras/utsatt minoritet.
DET VILL JAG INTE!

nu är jag i alla fall hemma.
korv och bröd väntar.
jag säger som... som... som nån random svensk artist:

"imorgon är en annan dag."

prinsessa.

just nu står Fanny i köket,
som en äkta husmor,
och gör marsipan-whatever.

marsipan-whatever med mandelmassa,
istället för marsipan.
(fråga mig inte hur det går ihop,
men Fanny säger att det är samma sak)

jag hatar mandelmassa.
och marsipan.
alltså sitter jag i ett annat rum och surar.
och håller andan.
(det vet jag inte heller varför)

och nu kom Fanny in rummet:
"vad vill du ha för att äta denna klumpen mandelmassa?"
jag sa "hela din lön", sen putta jag ut henne ur rummet.

jag hatar marsipan, MEN...
...jag älskar prinsesstårta.
varför? det vet jag inte heller.

måste ha varit en prinsessa i mitt tidgare liv.

tvättäkta tvättdag.

idag har vi tvättat.

(jag kan komma minst tvåhundra,
mer upphetsande inledningar än den,
men det skiter jag i,
för det här är min blogg,
och då bestämmer jag hur jävla tråkig den ska vara)

inga större överraskningar den här tvättdagen.
upp och ner.
upp och ner.
upp och ner igen.

kan det för guds skull inte komma en tvättdag,
då ALLT som man inte trodde skulle hända en tvättdag,
händer?

man kanske stöter på en rovfågel,
som hjälper en ner i tvättstugan...

(förresten, varför heter det tvättSTUGA,
när det är ALLT ANNAT än just en stuga?
stugor i min mening är mysiga,
med öppen eld och med kanske en och annan rumpnisse,
som slår kullerbyttor.)

...rovfågeln ställer ner tvätten,
försöker sedan picka ut dina ögon,
då en granne med katt i koppel,
kommer springande och skriker:
"Kattack!", varpå katten tar ett tiomilasprång,
sätter klorna i rovfågeln,
men blir uppäten på studs.

där står sedan grannen öga mot öga med rovfågeln,
som spottar ut kopplet och skrattar hånfullt,
sådär som bara rovfåglar kan.

grannen lägger fötterna på ryggen,
och kutar därifrån med gråten i halsen,
samtidigt som rovfågeln sätter efter.
när dom kommit ur sikt,
hör man grannen gråtskrika,
samtidigt som polisen kommer in på gården.

och som ni alla vet tar ju alla historier slut,
när polisen kommer.

THE END.

jag önskar våra tvättdagar,
inte var just tvättäkta tvättdagar.

sicken sopa.

häromdagen...
(är det meningen att man i sin blogg,
enbart ska skriva vad som hänt SAMMA DAG?
fan va tråkigt. det skippar vi.)

...så skulle jag ta vagnen till stan.
jag knata ner till hållplatsen,
som var tom.
mitt emot, på andra hållplatsen,
stod det dock en hel drös människor.
det kom även gående människor till höger och vänster.
men på "min" hållplats,
var jag ensam.

i ett fruktansvärt svagt ögonblick,
måste min hjärna ha fått för sig,
att jag tränar inför någon slags MMA-turnering.
(för er som inte vet vad MMA är...

...en bild säger mer än tusen ord.

i alla fall.
där stod jag på hållplatsen,
ensam,
när min hjärna plötsligt ville utöva MMA...
...mot en papperskorg.
ehm.
två lätta slag mot korgen,
sen ett lätt rassel.
därefter... lossnade botten.

sakta men säkert landade all skit i papperskorgen,
framför mina fötter.
awkward.
jag låtsades som ingenting,
vände mig sakta om,
och började vissla.
awkward.

nä, jag ljög bara...
...jag kan inte vissla.

tre jävla tusen.

såg Contagion häromdagen.
tyvärr en enda stor axelryckning.
i filmen nämner dom i alla fall,
att vi människor ca 3000 ggr om dagen,
tallar oss själva i ansiktet.

3000.

helt jävla sjukt.

eftersom jag är jag,
så går jag givetvis runt och tänker på det här,
HELA TIDEN.
skitjobbigt, jag vet.

så nu använder jag handsprit HELA TIDEN.

ett tips: gör inte det.
i alla fall inte HELA TIDEN.

ett tips till: om ni nu ska göra det,
gör det inte om du har tre små skärsår på händerna.

ännu ett tips: glöm inte av att du har tre små skärsår på händerna.

sista tipset är: glöm inte av det mer än EN gång,
då är du enbart korkad.

jag glömde mer än en gång.
någon som är förvånad?

en mjölkens man.

lyckades hälla pulvermos i gräddsåsen,
där sista mjölken hade hällts i.
smart.
detta innebar ett besök till servicebutiken,
för att köpa en ny kanna mjölk.

i butiken jobbar...
...låt oss kalla honom "Dude".
han är en "go gubbe",
som är helt jävla omöjlig att föra en normal konversation med.
bara tråkiga skämt,
hela jävla tiden med ett stendött leende.
plus att han spelar WoW.

jag går förbi kassan,
hälsar på Dude och stegar bort till mjölken.
jag tar ett paket som ser underbart ut,
och knallar vidare tillbaka till kassan,
och Dude.

detta är konversation som följer:

Dude: Jaså, party ikväll?
Jimmy: Haha! Ja.
Dude: Ja.
Jimmy: Det är ju ändå lördag. Haha!
Dude: Ja.
Jimmy: *host*
Dude: Vet du, om du fyller trehundra badkar med mjölk...
(obehagligt lång paus)
Jimmy: Ja...?
Dude: ... så blir du full av alkoholen.

efter ett sista konstgjort skratt,
sprang jag på mina flamingo-ben,
skrikandes av olust,
hem och grät över och i maten.

det enda jag kunde höra när jag sprang därifrån var:

"vet du, om du fyller trehundra badkar med blod...
vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... vet du, om du fyller trehundra badkar med blod... VET DU, DITT BLOD SKULLE FYLLA TREHUNDRA BADKAR!"

prata aldrig med mig igen.

men vad heter du, gosse?

under en jobbhelg i lekrummet,
får man se och höra en hel del kul.
bland annat namn.

helgens ocoolaste namn går till...
...4-årige GREGER (good luck in life).

helgens mest udda namn går till...
...5-åriga BABYLONIA.
(med en två år äldre storebror vid namn Christian,
börjar man undra... fick den gode Christian bestämma namn på lillasyster?)

helgens mest fyndiga, det-har-jag-aldrig-hört-förr-namn går till...
...3-åriga DECIBELLE.
(behöver jag ens nämna att pappan bar en Napalm Death-tischa?)

på tal om namn.
det är ju helt sjukt att när man väl har bestämt sig för ett namn,
då ser man det precis överallt.
ALLA heter det.
i ALLA tv-serier,
i ALLA filmer,
i ALLA tidningar finns det någon person med detta namn.

FAN.
(OBS! FAN är inte det är påtänkta namnet på våran dotter)

dagens sämsta val.

dagens sämsta val,
alla kategorier:

i en svag sekund,
bestämde jag mig för att åter igen bli tretton år.
det var när trettonåringen framför mig på vägen hem,
bestämde sig för att skutta upp för den skitlånga trappan,
och skippa vartannat steg.

då ville inte jag vara sämre.

jag tog sats efter trettonåringen,
juckade mig långsamt fram,
och skippade vartannat steg.

efter att ha kommit 1/3 av trappan,
insåg jag mitt misstag,
och klev åter igen i den gamla mannens rock.
sista 2/3 av trappan blev ingen lätt resa ska jag säga er.

det stönades, hostades, frustades,
tjostades, svors mot Gud,
det kom en tår, det kröps,
och när vinden ven i trädtopparna, lät dom:
"hohooo, hohooo, hahaaa..."

detta resulterade kort och gott i:

1. hjärtklappning.
2. ömma leder.
3. ett sargat självförtroende.

två enkla anledningar,
till att samma sak aldrig händer igen:

1. jag är en gubbe.
2. trettonåringen ringde säkert polis.
tro fan det,
hade jag med gjort om jag hade en gråtande,
krypande gubbe efter mig,
stönandes, hostandes, frustandes,
tjostandes och svärandes mot Gud...

..."Aaaargh! *host* Du är så jävla LOL, Gud! Hör du det! LOL!"

twilight.

läste just Metro.
"Hon fick epilepsi av Twilight".

det var väl bara en tidsfråga,
innan någon skadades fysiskt av Twilight.
vi vet ju redan vad den gör psykiskt.

och det var exakt den tiden jag tänkte ödsla på Twilight.
inte mycket, men tillräckligt.

anledningen till att jag inte skrivit något i bloggen,
på ett par dagar, är enkel.

jag brukar skriva ner i mobilen,
vad som hade varit kul att skriva om,
just nu ser det ut så här:

"Kär i berlin, barn utgivnogKängor, Ett minne Snott, Internetvanor, Ltxfällan, Lömsk delfin, Ss"

mitt minne sviker mig.
vet inte vad någontng utav det betyder.
därför vet jag inte vad jag ska skriva om.

jag börjar bli gammal.


RSS 2.0