evigheten och en dag.
enjoy the schmorgos-board.
vassego.
*****
0
Kl. 23:42, 18 oktober 2008
Allén och dess ståtliga björkar var snötäckta efter vinterns plötsliga intrång kvällen innan. Vid den här tiden på året började småbarnen runt om i landet längta efter att vakna upp till en kritvit lekplats, att dra på sig sina nya overaller, mössor och stövlar och det första åket i pulkabacken. Nu för tiden brukade det dröja åtminstone en månad till innan de första snöflingorna tittade ner från himlen. Snön var tidig och vädermänniskorna på tv förutspådde att det skulle bli en mycket kall och opålitlig vargavinter.
Att döma av den totala avsaknaden av hjulspår i snötäcket var allén ingen välbesökt plats vintertid. Man förstod snabbt varför, då allén endast ledde ner till en badstrand, där det enda som dansade på vattenytan nu var ett tjockt lager is. Stranden var formad som bokstaven u, med höga träd som skydd mot omvärlden. En bit ut i vattnet stod vad som såg ut att vara en massiv snögubbe, vilket i själva verket under sommaren, var det välanvända hopptornet. Längs med stranden var klipporna inte längre fulla med lekande barn, högljudda tonåringar och solande, sovande äldre. Nu var de istället knallvita och livsfarligt hala.
En bit bort på den vita stranden, där det mörka vattnet fryst precis intill en liten klippa, satt en kvinna. Hennes kolsvarta hår räckte precis ned till de bara axlarna och över sin späda kropp hade hon ett vitt nattlinne som fick henne att glänsa änglalikt i mörkret. Hennes fötter var nakna, nedborrade en bit under snön på klippan och hon vilade huvudet i sina små händer. Det var nästan så att man kunde höra hur hennes tunga tårar landade hårt på isen nedanför klippan. Högt ovanför hennes huvud svajade trädtopparna i de kalla vintervindarna, kylan måste ha varit fruktansvärt hård mot hennes milt skylda kropp.
Hon torkade sina tårar med handflatorna och reste sig sakta upp. Ur väskan som legat bredvid henne plockade hon upp en vit, halvtrasig plastpåse och samtidigt som tårarna fortsatte att rulla nedför hennes stelfrusna kinder fingrade hon upp innehållet i påsen. Hon vandrade med fingrarna längs rakbladet i handflatan, tog ett djupt andetag och tittade ut över den tomma, svarta sjön. Jag kommer att sakna den här platsen. Hon tog ännu ett djupt andetag av den kalla luften och lät sedan det sylvassa bladet glida långsamt längs vänster handled. Blodet sipprade med oroväckande snabb fart ut genom det alltför djupa såret och färgade snön framför henne röd. Hon satte sig ner igen och andades ut. Vinterkylan omslöt henne nu mer än någonsin och hon släppte taget om rakbladet, som landade i en pöl med redan fryst blod. När hon inte orkade hålla emot längre föll hon baklänges, ner på rygg i den mjuka snön och tittade upp mot den stjärnklara himlen. Detta är alltså det sista jag ser av världen. Inte dumt, inte dumt alls. En sista tår gled långsamt ned för den högra kinden. Hon slöt ögonen och lät ett tjockt täcke av kyla omsvepa henne totalt, men hon kände ingenting längre. Hon var fri. Äntligen.
Mitt hjärta brinner. Det som fanns kvar av det. När askan landat lämnar jag er. Det har ni mitt ord på.
there you go!
evigheten och en dag.
min skrivkramp är borta (därav titeln till blogg-inlägget innan).
och det firas med offentlig publikation av något jag skriver på i skrivande stund.
feedback, positiv som negativ är varmt välkommen.
jag blir inte ledsen, även om jag är lite emo...
första delen är också bara en kort inledning på min berättelse.
så håll till godo med fortsättning.
den kommer.
varsågoda.
*****
Det började med en glimt av ett vitt rum, en steril sjukhussal. Ett ögonblick av ljus som snabbt blev till totalt mörker. Ett skrik, som blev två. Tystnad. När hon väl kunde hålla ögonen öppna i mer än två sekunder åt gången såg hon sig omkring. Insåg att hon inte var ensam. Runt henne stod figurer i vita rockar med gröna masker över munnen, snörade runt huvudet. Alla tittade på henne med tomma ögon. Hon försökte röra sig. Filten hon var virad i satt så hårt åt att det var svårt att ens vicka på tårna. Klaustrofobi. Hon slöt ögonen igen och gallskrek. Över högerkinden kände hon nu värme, en hand. Den smekte henne varsamt, kärleksfullt. Tystnad. Ett lugn la sig över hennes bröst, hjärtat slutade hoppa oregelbundet och hon kände sig trygg. För första gången kände hon sig trygg. Om man bara kunde behålla det här ögonblicket, trycka på paus, för alltid. Men någonstans visste hon att det var önskan som bjöd in till besvikelse. Hon visste vad som komma skulle. Hur hon kunde veta det, det hade hon ingen aning om.
Var lukterna, smakerna, sakerna jag hållit hårt i, kramat (dig), illusioner? Drömmar? Var spåren jag lämnade efter mig i snö, i regn, i världen enbart synliga för mina egna ögon? Jag vet inte exakt när jag försvann. När jag suddades ut. Eller har jag någonsin verkligen existerat?
*****
så där.
fortsättning följer...
Goodbye, Schriev-Khrampf.
det svarta guldet.
det brygda livets vatten.
det elfte budordet:
"hedra ditt kaffe som din mor".
eller...
...världens mest underskattade PLACEBO?
jag blir fan aldrig piggelin av kaffe.
ALDRIG.
sån jävla scam.
kanske världens största.
någonsin.
nånstans i världen sitter det ju ett gäng colombianos och brasilianos,
och skrattar åt resten av världen.
snyter sitt snor-rika ansikte i en engångs-nässduk av saffran.
snyt du ditt snor,
medans jag planerar min hämnd.
för den kommer...
...and it's going to be vicious.
Ps. men fan va gott kaffe är ändå, tycker ni inte det?!
snyt dig!
visdomsord.
innan jag lämnar er och det är dags att släcka ögonen,
vill jag bara att ni ska tänka riktigt noga på en sak:
-alla dvärgar är INTE magiska-
godnatt.
sängkammarblick.
nu jävlar.
julmust är inget annat än avslagen Cola med 97% för mycket skum som smakar som toalett-vatten luktar.
därmed sauna.
va tänker du göra åt saken?!
11 timmar eller kanske en evighet?
ibland måste man fråga sig:
"är jag helt bananananas?"
ja.
ibland är man det.
kanske för ofta.
kanske så ofta att tillome tjockisar tycker att man borde tänka om.
(OBS! alla tjockisar, spare me, jag är på er sida. varför skulle jag annars hata broccoli så mycket?)
(OBS! alla andra, jag ljög bara, jag ÄLSKAR broccoli, men säg inget till "de där"...)
(OBS! alla som tar illa upp, sluta läs nu... maybe your next?)
seså.
jimmy är på krigstigen.
11 timmar på IKEA can do that to a MAN.
(OBS! alla kvinnar, spare me, jag är på er sida. varför skulle jag annars... annars... annars... hm. slåss för jämställdhet genom att kissa sittandes?)
(OBS! alla andra, jag ljög... jag står på en 3-stegs-stege. annars fastnar *the cho-cho train" när jag spolar.)
(OBS! alla språk-nazister som tar illa upp, tare lugnt... mina föräldrar är också syskon.)
jag är helt slut.
men något som gjorde mig gladare än Carolina Klüft på fultjack, det är Bengt Frithiofsson.
(med reservation för stavning...)
ni vet vin-nazisten på tv4?
(mycket nazism, men det är där jag känner mig hemma. smygnazism finns det för lite utav... eller hur?)
jag såg Vin-Bengt på stan idag, eller ah, Lance gjorde den sällsynta upptäckten.
("Vin-Bengtar" är ju en utrotelsehotad ras *ledsen smiley*)
och vet ni vad?
han trampade i en spya.
kanske i sin egen,
eller fyllots, som låg bredvid.
ja, det var Bengt som hade sparkat honom i magen.
fast kanske ändå inte, när jag tänker efter.
när jag tänker efter, kanske det inte ens låg ett fyllo där.
när jag tänker efter kanske jag ska sluta svamla om Bengtar och spyor.
kanske.
kanske inte.
bananananas?
vem vet?
Lägg ifrån dig flarran, Vin (nazi) -Bengt!
mycket nu. lovesit.
i alla fall.
8:e decemberistheshit.
lovesit. sorry some of you. but me lovesit.
vissa kommer ta illa vid sig.
vissa har redan gjort det.
men vissa kan inte hjälpa't.
nu är det så här.
och så är det.
punkt.
jag är kär.
that's final.
jag har velat mycket framotillbaka.
mest pga...jag vet inte vad.
men nu vet jag vad jag vill.
and it feels go-ho-ho-oood.
"love me or hate me, that is the question.
if you love me, thank you,
if you hate me, fuck you"
hahaha, känns helt underbart att citera Lady Sovereign.
det är såå jag.
så.
då var det sagt.
declaration.
nu outar jag dig.
vilken dag.
skulle jobba 11.30 till 14.30.
vaknar 11.25.
panik.
får skjuts.
är på jobbet 12.00.
har lunch 13.10.
går hem 14.30.
effektiv arbetstid = 1 tim och 45 minuter.
så jävla onödigt.
och ointressant.
därför...
...tänkte jag nu ta tillfället i akt att skriva om Kim.
(för att hon vill det och för att hon tror att jag inte vågar)
kimkimkim.
min lilla tjoogis.
nä, det var dumt.
nu när du faktiskt bara är HALV-tjoogis.
(du sa att jag skulle vara dum)
hm.
alltså, jag sitter och tänker på nån fin anekdot att återberätta.
men.
jag kommer fan inte på ett skit.
va vårt 4-åriga förhållande lika ointresant som min första historia i det här inlägget?
fast.
jag kommer ihåg den gången... (vem fan gör inte det...?)
när, vi hade fest.
när du och "anonym" sprutade ner en däckad jimmy med raklödder över hela byxorna.
varav jag vaknar, blir spritt galen, börjar jaga er, ni stänger en dörr, och jag springer igenom glasrutan.
nedblodad.
när allt blod är borttorkat kvarstår många ärr,
men det i ansiktet, format som ett V på kinden tog priset.
varför?
jo, för dagen efter "olyckan", då ska Jimmy på nåt jävla Sci-Fi convention.
och där, som gäst är han som spelade Darth Vader.
Jimmy - V på kinden - Convention - Darth VADER.
Jimmy = n00b.
eller va man säger nuförtiden.
eller när du hade sex med han som är Myggan!
Hahaha.
han i parlamentet du vet?
Per... Per... Per Andersson!
han.
är.
snygg.
raowr.
nu: dikt.
Kim,
du sprintar över ängarna,
likt en gasell
du tar Myggan och handske av gummi,
utan någe gnäll
vår vänskap är fin,
likt det dyraste vin
(VI har råd med)
åh-hå-hå!
du är så rar,
jag är ju helt,
underbar,
som säger så fina saker
fast du äter opp,
alla mina kaker.
(finaste rimmen någonsin)
varsågod, Kim.
besök henne gärna på:
http://www.tv4.se/parlamentetgroupiefannumberoneespeciallyperandersson
eller:
http://mentackskaruha.blogg.se
cheerio!
mhm, that's us alright.
Jimmy - "seriösbloggarN".
tack för alla svar.
även ditt, Kim.
men kom nu inte och tro att jag inte kommer skriva mer banaliteter som t.ex:
Topp 3 namn ifrån lekrummet:
3. (kom, häng på i min...) Maya Buss
2. (de va väl...) Enna Kukic.
drumroll, please...
på en stadig första plats.
med föräldrar som härstammar från det stora landet i... i... i... öst? (Kina)
needs no further introduction...
1. Minh Dong
nä, sånt slipper ni inte.
mitt barn ska aldrig gråta. hon ska va ninja. HETA Ninja.
en bitterljuv bussresa hem.
detta är inget utav min roligaste inlägg.
detta är seriösa jimmy.
here we go.
skulle hem.
snabb-buss 173 mot gårdsten.
under "när-kommer-din-buss?-skylten" står en gubbe.
må hända att han hade lite "under rocken",
men han stod och var dryg, bitter och allmänt otrevlig mot folk.
jag tänkte:
"säger han EN sak till, går jag fram och viskar i hans öra... ge, upp gubbe, din attityd är bara fööööör töntig".
eller nåt i den stilen.
men istället kommer min buss.
och han hoppar på samma.
jag sätter mig nästan längst bak.
en liten invandrarkille på 17-somethinsomethin bakom mig.
bakom honom, "bitter-gubbe".
de börjar prata.
jag stänger av mig mp3.
och lyssnar...
Bitter-gubbe till invandrarkille: "- Hur gammal är du?"
Invandrarkille till Bitter-gubbe: "- Sjutton."
Bitter-gubbe: "- Min son är sjutton. Han vill inte veta av mig."
Invandrarkille: "-Varför då?"
Bitter-gubbe: "Jag dricker. Han vill inte veta av mig för att jag dricker."
något inom mig brister.
kanske för att jag vet.
Bitter-gubbe: "- Det började med varje helg. Sen vet jag inte vad som hände."
Invandrarkille: "- Men sluta då?"
Bitter-gubbe: "- Jag kan inte. Jag är törstig varje dag. Livet ville mig illa. Efter skilsmässa och sång... Jag vet inte vad som hände."
Jag vill vända mig om, säga till honom... "- Sluta tyck synd om dig. Sluta var bitter för sånt som hänt och som som händer. Gör allt du kan. Gör det för din son."
men jag kan inte.
jag förmår mig inte vända mig om och ge honom MIN historia.
kanske trycka på nån On/Off-knapp hos "bitter-gubben".
men jag kan inte.
Gubbe: "- Jag är inte dum. Jag är snäll. Men jag KAN INTE sluta. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har pratat med folk som vet. Alla säger samma sak: "Du måste acceptera att du är sjuk. Först då kan du försöka släppa taget om alkoholen."
Men det hjälper inte. Ingen förstår hur jag har det....
jag får nog och vänder mig om.
Jimmy till "Bitter-gubbe: "- Tänk på din son. Innan det är försent. Jag är i hans situation, så jag vet hur han känner. Sluta tyck synd om dig själv och GÖR NÅGOT. Du måste. Innan du förlorar allt som VERKLIGEN betyder något. Och det vill du väl inte?"
gubben blir tyst.
tänker efter lite.
Gubbe tiil Jimmy: "- Nu ska jag av."
dörrarna öppnas.
precis innan de stängs, kommer en hand emellan.
en "bitter-gubbe-hand".
Gubbe: "- Tack. Jag ska ringa honom ikväll. Tack".
en bitterljuv bussresa hem.
bitter-gubbe nästa...?
