Recension: The Box
The Box.
Efter, vad jag anser är en an världens bästa filmer, "Donnie Darko", har inte regissören och manusförfattaren Richard Kelly varit den mest produktive i Hollywood.
Filmen emellan "Donnie Darko" och "The Box", vid namn "Southland Tales", fick väldigt mixade recensioner, de allra flesta negativa. Och nu kommer han alltså med en film om en knapp.
Ett par får en låda hem, i den finns en knapp och ett brev.
Dagen efter kommer en man hem och ger dom ett val: "tryck på knappen och en miljon dollar är era, men då dör också en människa, någonstans på jorden".
Så klart trycks det och vad som händer efter det är en enda lång transportsträcka till finalen.
Och sikken final!
Ehm. Nej.
Filmen har en ganska skön 70-tals känsla över sig, med tillhörande tapeter och allt.
Men inte så mycket mer.
Konstiga saker händer, men till skillnad ifrån t.ex. Donnie Darko så vill man INTE veta vad som händer och fötter, utan bara att filmen ska ta slut.
Helst redan vid knapptryckningen tio minuter in.
Filmen får:
Recension: Triangle
Triangle.
Har du någonsin fått känslan av déja vu?
Klart du har.
Du har sagt det där förut, du har gjort det där tidigare, har du inte varit exakt där, exakt då innan?
Triangle handlar om Jess, som åker på båttur med vänner, hamnar i storm och kapsejsar.
Senare kommer en stor, stor båt upp bredvid dom och aboard they go!
Sen går det mesta åt skogen.
Jess får känslan att hon varit på båten förut och känner igen sig så fort hon går runt ett hörn.
Förutom ALLA David Lynch-filmer, Timecrimes och Donnie Darko har jag varit tvungen att använda så mycket tankekraft till att försöka gissa mig till vad fan som händer.
Tro mig, jag gillar att tänka, men när saker händer som inte ska eller överhuvudtaget KAN hända, då är jag den förste att erkänna en IQ-nivå jämsides med Forrest Gump.
Tacka vet jag Anchorman.
Filmen då?
Den var bra, jävligt skönt med lite originella tankar kring sättet att göra film.
Inga direkta regler följs och det är uppfriskande.
Men frågan återstår, utan att avslöja för mycket, men...
...HUR FAN BÖRJAR ALLT FRÅN FÖRSTA BÖRJAN?!
Filmen får:
Om någon kan förklara hur allt hänger ihop för mig är jag eder evigt tacksam.
Recension: The House Of The Devil
The House Of The Devil.
Tjej köper hus.
Jaha, tänker man, vad kommer hända i det huset nu då?
Det huset ser man inte en enda gång igen.
Hon ska babysitta.
Jaha, ett barn ifrån helvetet?
Något barn ser man inte röken av.
Men däremot en random "sak" som härstammar ifrån Texas, tror jag.
NEJ!
Tänk dig ett svenskt fotbollslandslag.
Det händer liksom ingenting.
Tänk dig ett ragg halv 4 på natten, dyngrak.
Det händer liksom ingenting.
Tänk dig en blå regering.
Det händer liksom ingenting.
Tänk dig Dead By April.
Det händer liksom ingenting.
Tänk dig The House Of The Devil.
Det händer tamigfan ingenting.
Och postern... NÄR FAN BRANN HUSET EGENTLIGEN?!?!
Det hade ju i alla fall varit lite action.
Filmen får:
Pga ett rum som hade ganska snygga tapeter.
"swoosh", säger det här klippet.
Recension: Whip It
Whip it.
I Drew Barrymore's regi-debut får vi hög spänning, stor komedi, träffsäkert manus, coola effekter...
...eller vänta.
Njä.
Ellen Page spelar tjej med tråkigt jobb och skitjobbig morsa.
Låter bra?
Vänta, det blir bättre!
Hon får nys om en rollerblade-tävling för tjejer och måste genast göra något åt saken.
Hon beger sig dit tillsammans med bästa kompisen och blir "kär", som hon själv säger.
Därefter kan ni säkert gissa precis vad som händer.
Ett genant manus blandas med genant dåliga skådespelar-insatser.
De enda som klarar sig undan med äran i behåll är Ellen Page och Marcia Gay-Harden som mor och dotter. Deras samspel är riktigt bra och framkallar åtminstone några: "men filmen kanske inte är så dålig i alla fall?".
Fast det är den.
Filmen får:
Tack vare Ellen och Marcia.
Fan Drew, hade högre förhoppningar på det här.
Recension: 2012
Enligt en profetia av Maya-folket är chansen ohyggligt stor att världen går under 2012.
Lite läskig tanke.
Men hur orolig behöver man egentligen var för oerhörda vulkanutbrott, gigantiska tsunamis o.s.v.?
Enligt Roland Emmerich... MYCKET.
I hans film med domedagens årtal till titel får vi ALLT och lite till.
Det hoppas över megasprickor i marken, minst 8½ gång.
Till slut blir det tröttsamt att se samma sak om och om och om igen.
Och hur mycket tur kan man ha egentligen som huvudperson?
Jag var säker på en säker död minst 23 gånger på 2½ timma.
Efter The Day After Tomorrow, som jag HATAR, hade jag inte höga förväntningar på denna rullen.
Visst tappar man andan lite över de maffiga effekterna, men under den glassiga ytan finns inte mycket att hämta.
Filmen får:
Betyget höjs från en säker etta pga av maffiga effekter och att John Cusack alltid är sevärd.
Se Rolands gamla pärla Independence Day istället!
Recension: Where The Wild Things Are
Where The Wild Things Are
Bra betyg, ja nästan precis överallt.
På nätet, i tidningar, i folkmun (ett alldeles för sällan använt ord... haha).
Kunde den leva upp till mina högt ställda förväntingar då?
Svar:
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!
Ett ord: Magnifiktsuperbtunderbartfantastiskt.
Filmen har allt.
Den var spännande, rolig, sorglig, skrämmande, you name it.
Jag är tacksam över att ha fått nöjet att få se en sån här film.
Om ni ursäktar mig nu så ska jag spring ut och bygga en koja.
Drömma mig bort ifrån all stress och press.
Låta fantasin flöda.
Låt mig vara barn på nytt! Haha.
Filmen får solklara:
Helt JÄVLA fantastiskt bra!
Recension: Case 39
Case 39
Skräck med Renée Zellweger i samma stil som The Orphan och Joshua.
Alltså barn som går bananas. Punkt.
Renée spelar en socialsekretare som har 38 fall på sina axlar när chefen slänger ännu ett på henne.
En flicka som tydligen vanvårdas av sina föräldrar.
Eller är det tvärtom..?
Wooo-woooooo-wooooooo! (spökljud)
Filmen är bättre än både de andra filmerna jag nämnde överst, men kunde fått lite hjälp av en annan skådespelerska. Renée har svårt för att se riktigt skrämd ut, därför känner man inte med henne när helvetet brakar löst.
Vissa delar i filmen fick jag faktiskt gåshud av och det är inte så ofta som man kanske skulle kunna tro.
Filmen får:
Ganska så effektiv på sina ställen, trots allt.
Recension: The Lovely Bones
The Lovely Bones
Peter Jacksons nya alltså.
Hm.
Efter mycket förhandssnack om en trolig Oscars-film var ju förväntningarna skyhöga.
Och till viss del inbefrias dom, men tyvärr inte hela vägen.
Den är ju något av det visuellt finaste du kan se just nu, men historien?
Nja...
Flicka mördas och jakten på mördaren blir aldrig riktigt spännande.
Och manusets brister när det kommer till hela "kärleken-till-familjen"-biten gör att det inte känns så genuint och trovärdigt jag skulle velat se av Mr. Jackson.
Men filmen får en stadig:
Som sagt, nästan enbart pga det visuella.
Recension: Sherlock Holmes
Robert Downey Jr.
Robert Downey Jr.
Robert Downey Jr.
Fan. Va. Bra. Han. Är.
Bästa filmen jag sett av Guy Ritchie sen Snatch.
Sjukt underhållande.
Rolig, spännande, snygg.
Ännu en film man lätt kan spendera 2 timmar en söndagkväll till.
Filmen får:
Klipp:
Finns många bra scener att välja mellan, men valde ett äkta Guy Ritchie-klipp.
Skönt!
Recension: Law Abiding Citizen
Hans familj blir mördad.
Tio år senare hämnas han.
Man har sett det förr.
Men ändå riktigt underhållande.
Som ett dubbelavsnitt av CSI, fast hundra resor bättre.
Svårt att välja vem man ska heja på, stundtals(oftast) är det mannen som hämnas sin familjs mördare, två minuter senare tänker man: "varför i helvete gjorde han så, de var ju oskyldiga".
Många har klagat på slutet, men jag tycker det var riktigt bra det med.
Filmen får en:
Mycket underhållande söndagsunderhållning. Se!
Trailer:
klipp:
Recension: The Cove
Så, då fick man äntligen sett dokumentären det har snackats mest om på senare tid.
Att säga något negativt om filmen vore ju som att skjuta av sig benet, binda fast det runt magen och försöka springa ifrån en flock med svältande lejon.
INTE. SÅ. SMART.
Fast å andra sidan finns det ju ingenting negativt att säga om filmen.
Vad skulle det vara?
Att vi ju faktiskt måste slakta delfin för att köttet är så fruktansvärt delicat?
Att det finns för många delfiner?
Att det är deras fel att fisken håller på att ta slut och inte människans?
Nej.
Filmen är bra.
Tillochmed mycket bra.
MEN.
Jag kommer antagligen inte göra ett enda jota för att försöka förhindra delfinslakten i Japan.
Tyvärr.
Hur skulle det gå till liksom?
Starta en Facebook-grupp?
Och till er som går med i "Stop the dolphin-slaughtering"-grupper på Facebook:
DET GÖR INGEN SKILLNAD.
Tyvärr.
Filmen får en stark:
Hoppas de får bukt med det här hemska problemet snart, annars måste jag nog starta en Facebook-grupp i alla fall.
Att säga något negativt om filmen vore ju som att skjuta av sig benet, binda fast det runt magen och försöka springa ifrån en flock med svältande lejon.
INTE. SÅ. SMART.
Fast å andra sidan finns det ju ingenting negativt att säga om filmen.
Vad skulle det vara?
Att vi ju faktiskt måste slakta delfin för att köttet är så fruktansvärt delicat?
Att det finns för många delfiner?
Att det är deras fel att fisken håller på att ta slut och inte människans?
Nej.
Filmen är bra.
Tillochmed mycket bra.
MEN.
Jag kommer antagligen inte göra ett enda jota för att försöka förhindra delfinslakten i Japan.
Tyvärr.
Hur skulle det gå till liksom?
Starta en Facebook-grupp?
Och till er som går med i "Stop the dolphin-slaughtering"-grupper på Facebook:
DET GÖR INGEN SKILLNAD.
Tyvärr.
Filmen får en stark:
Hoppas de får bukt med det här hemska problemet snart, annars måste jag nog starta en Facebook-grupp i alla fall.
Recension: Couples Reatreat
*snark*.
Tydligen skulle det här vara en komedi.
Jag kan räkna antalet skratt för dig om du vill...
...först kom ett, sen ett till, sen...
...NEJ, JUST DET! INGA FLER!
Det enda som var roligt var en (EN!) scen på ön där Jason Bateman och Kristen Bell går hos en terapeut. Terapeuten spelas av den underbare lille asiaten (som är USA-född) Ken Jeong, som haft små roller i "På Smällen", "Baksmällan" och "Step Brothers" bl.a.
Håller detta för en s.k. komedi där de faktiskt ganska stora affischnamnen slåss om kameratid och som dessutom är skriven av både Vince Vaughn och Jon Favreau?
Det måste bli ett fetingnej.
Betyget blir:
1:an får ni tacka Ken Jeong för. När ska han få en större roll?
Tydligen skulle det här vara en komedi.
Jag kan räkna antalet skratt för dig om du vill...
...först kom ett, sen ett till, sen...
...NEJ, JUST DET! INGA FLER!
Det enda som var roligt var en (EN!) scen på ön där Jason Bateman och Kristen Bell går hos en terapeut. Terapeuten spelas av den underbare lille asiaten (som är USA-född) Ken Jeong, som haft små roller i "På Smällen", "Baksmällan" och "Step Brothers" bl.a.
Håller detta för en s.k. komedi där de faktiskt ganska stora affischnamnen slåss om kameratid och som dessutom är skriven av både Vince Vaughn och Jon Favreau?
Det måste bli ett fetingnej.
Betyget blir:
1:an får ni tacka Ken Jeong för. När ska han få en större roll?
Recension: Halloween II
En axelryckning.
Och så var filmen över.
Fy.
Fan.
Vilken.
Skit.
Tyckte ändå 1:an var helt ok, näst intill bra till och med.
Men det här var den sämsta dynga som jag sett på länge.
Tyvärr, måste jag nog säga ändå.
Det som störde mig mest var att när väl Michael Myers slaktade någon, lät han.
HAN LÄT.
"grmph grmph ugga"
Ja, exakt sådär.
Varför?
Ville de visa honom mänsklig?
HAN ÄR INTE MÄNSKLIG.
Nu orkar jag fan inte slösa mer tid på skiten.
Filmen får:
En fet 1:a blev det, endast pga att jag tycker synd om de som har behövt jobba med filmen.
ganska schysst poster ändå. synd.
Och så var filmen över.
Fy.
Fan.
Vilken.
Skit.
Tyckte ändå 1:an var helt ok, näst intill bra till och med.
Men det här var den sämsta dynga som jag sett på länge.
Tyvärr, måste jag nog säga ändå.
Det som störde mig mest var att när väl Michael Myers slaktade någon, lät han.
HAN LÄT.
"grmph grmph ugga"
Ja, exakt sådär.
Varför?
Ville de visa honom mänsklig?
HAN ÄR INTE MÄNSKLIG.
Nu orkar jag fan inte slösa mer tid på skiten.
Filmen får:
En fet 1:a blev det, endast pga att jag tycker synd om de som har behövt jobba med filmen.
ganska schysst poster ändå. synd.
Recension: Saw VI
Första 5 minuterna var precis vad jag väntat mig.
Jag tar det minut för minut:
Minut 1. Äckel.
Minut 2. Äckel.
Minut 3. MTV-klippt flashäckel.
Minut 4. Avhuggen arm/Avskalad mage
Minut 5. Titel.
Resten var också vad jag väntat mig.
Flashbacks i en hel drös, dåligt skådespeleri, äckel, mer äckel, lite till äckel, på-slutet-"twist", slut.
Mitt betyg blir:
(1,5)
Bättre än Saw V, men vafan, nu får leken vara slut.
Jag tar det minut för minut:
Minut 1. Äckel.
Minut 2. Äckel.
Minut 3. MTV-klippt flashäckel.
Minut 4. Avhuggen arm/Avskalad mage
Minut 5. Titel.
Resten var också vad jag väntat mig.
Flashbacks i en hel drös, dåligt skådespeleri, äckel, mer äckel, lite till äckel, på-slutet-"twist", slut.
Mitt betyg blir:
(1,5)
Bättre än Saw V, men vafan, nu får leken vara slut.
Recension: Sex Drive.
Nio år (NIO!) efter Road Trip, "alltför-gammal-oskuld-åker-lång-väg-med-kompisar-för-att-få-nuppa"-filmen som satte fart på 2000-talet och dess invasion av filmer som dryper av sexskämt, bögfobi och sexuell frustration så kommer nu alltså Sex Drive. En komedi som inte är direkt originell, men inte heller är oäven i sitt försök att vara det motsatta.
Man ser att "Apatow-gänget" (Step Brothers, Forgetting Sarah Marshall och 40-year Old Virgin bl.a.) har haft stort inflytande på de som gjort filmen, bl.a. då det dyker upp en del udda karaktärer spelade av diverse mer eller mindre okända skådisar.
Sååå, filmen då?
Jaaa, den har sina "poänger", om en sån här ytlig film kan ha det.
Slutar lyckligt gör den också, för alla som inte redan visste det (ni som INTE gjorde det, ser alldeles för lite film).
Roligast är James Marsden, som den fagre, homofobiske brodern till Josh Zuckerman i huvudrollen.
Även Seth Green är helgjuten som dryg amish och ror hem många leenden.
Däri ligger även problemet, det är mer leenden än skratt.
Och alltför många komedier nu för tiden lider av samma syndrom.
När kommer det en till Anchorman eller en ny Zoolander?
Filmen får (en svaaag...):
Mycket just pga de olika cameos som dyker upp hör och där.
Man ser att "Apatow-gänget" (Step Brothers, Forgetting Sarah Marshall och 40-year Old Virgin bl.a.) har haft stort inflytande på de som gjort filmen, bl.a. då det dyker upp en del udda karaktärer spelade av diverse mer eller mindre okända skådisar.
Sååå, filmen då?
Jaaa, den har sina "poänger", om en sån här ytlig film kan ha det.
Slutar lyckligt gör den också, för alla som inte redan visste det (ni som INTE gjorde det, ser alldeles för lite film).
Roligast är James Marsden, som den fagre, homofobiske brodern till Josh Zuckerman i huvudrollen.
Även Seth Green är helgjuten som dryg amish och ror hem många leenden.
Däri ligger även problemet, det är mer leenden än skratt.
Och alltför många komedier nu för tiden lider av samma syndrom.
När kommer det en till Anchorman eller en ny Zoolander?
Filmen får (en svaaag...):
Mycket just pga de olika cameos som dyker upp hör och där.
Recension: Gran Torino.
I rollerna: Clint Eastwood m.fl.
Regi: Clint Eastwood.
Clint Eastwood.
Clint.
Eastwood.
"Clintan".
"Dirty Harry."
"Den Gode, Den Onde, Den Fule."
"De Hänsynslösa".
"Mystic River".
Och nu, "Gran Torino".
Frågan är om det finns någon som matchar sina verk, både framför och bakom kameran som Clint Eastwood?
Jag tror inte det.
Den enda jag kan se som arvtagare till Mr. Eastwood är Sean Penn.
Men just nu regerar Clint.
Och efter att ha sett Gran Torino kan jag inte annat än att hylla mig själv för ovanstående påståenden.
För karln har tamigfan gjort det igen!
Clint Eastwood spelar här en vietnam-veteran som lever ensam med sin hund, efter att frugan precis trillat av pinn. Han är spydig, rasistiskt och ja, jävligt bitter.
Men heyhey, genom en knivig situation där ett "gangstah"-gäng har huvudrollen, trillar grannfamiljen, en hel hop "Hmong"-kineser in i den gnidne gamle rävens liv.
Och han mjuknar sakteliga till... Eller?
Det enda negativa jag har att säga om den här filmen är att de kanske kunde hittat lite bättre skådisar till att spela de två syskonen hos grannfamiljen, som Clint kommer närmast.
Ofta kändes inte dialogen trovärdig eller genuin. Och det irriterade mig lite.
Men Clint Eastwoods insats som den bittre veteranen höjer betyget.
Jag röstar på mer filmer framför kameran för Mr. Eastwood.
Och även om han sagt att detta är hans absolut sista film i den positionen känns det som han njuter så inihel**e av att skådespela, så bli inte förvånad om han gör "comeback" inom kort...
Filmen får:
(snubblande nära toppbetyg...)
Regi: Clint Eastwood.
Clint Eastwood.
Clint.
Eastwood.
"Clintan".
"Dirty Harry."
"Den Gode, Den Onde, Den Fule."
"De Hänsynslösa".
"Mystic River".
Och nu, "Gran Torino".
Frågan är om det finns någon som matchar sina verk, både framför och bakom kameran som Clint Eastwood?
Jag tror inte det.
Den enda jag kan se som arvtagare till Mr. Eastwood är Sean Penn.
Men just nu regerar Clint.
Och efter att ha sett Gran Torino kan jag inte annat än att hylla mig själv för ovanstående påståenden.
För karln har tamigfan gjort det igen!
Clint Eastwood spelar här en vietnam-veteran som lever ensam med sin hund, efter att frugan precis trillat av pinn. Han är spydig, rasistiskt och ja, jävligt bitter.
Men heyhey, genom en knivig situation där ett "gangstah"-gäng har huvudrollen, trillar grannfamiljen, en hel hop "Hmong"-kineser in i den gnidne gamle rävens liv.
Och han mjuknar sakteliga till... Eller?
Det enda negativa jag har att säga om den här filmen är att de kanske kunde hittat lite bättre skådisar till att spela de två syskonen hos grannfamiljen, som Clint kommer närmast.
Ofta kändes inte dialogen trovärdig eller genuin. Och det irriterade mig lite.
Men Clint Eastwoods insats som den bittre veteranen höjer betyget.
Jag röstar på mer filmer framför kameran för Mr. Eastwood.
Och även om han sagt att detta är hans absolut sista film i den positionen känns det som han njuter så inihel**e av att skådespela, så bli inte förvånad om han gör "comeback" inom kort...
Filmen får:
(snubblande nära toppbetyg...)
Recension: The Wrestler.
Så, då fick man äntligen sett den.
The Wrestler.
Comebackernas film.
Mickey Rourke, Marisa Tomei och Darren Aranofsky (Requiem For A Dream).
Vars förra film The Fountain fick rätt mycket smisk där hemma i drömmarnas land.
Mycket att leva upp till alltså.
Och visst, hantverket är finfint.
Mickey Rourke's insats densamma.
Men något fattas...
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.
Innan jag såg den, tänkte jag att "fan, detta kan nog bli en riktigt favorit till film".
Men nä...
Lämnade rätt mycket att önska.
Och jag vet inte vad.
Tomhet.
Men se den, GÖR DET!
Och hör av dig om du hittar vad jag inte lyckades med.
Filmen får ändå:
Mycket på grund av just Mickey Rourke.
Han skulle mosa Vin Diesel i en streetfight.
Det vet ju vem som helst.
watch out, Vin.
vilken film?
"It's like the Michael Bolton starter kit."
Recension: Seven Pounds.
Med Will Smith och Rosario Dawson m.fl.
Will Smith jobbar på skattmyndigheten och söker upp folk som är skyldig staten pengar.
Men det är inte allt han är ute efter... Han bär också på en hemlighet.
Will Smith har gjort det igen.
Han bär den här filmen på sina axlar.
Inte en enda scen är diskutabel.
Kemin med Rosario Dawson går inte heller att förneka.
Det var VÄLDIGT länge sedan jag såg en film där karaktärerna tilläts utvecklas i sin egen takt och huvudkaraktärernas relation kändes så genuin och levande.
Det var så här det skulle känts mellan Brad Pitt och Cate Blanchett i "Benjamin Buttons Otroliga Liv".
Filmen får:
Ta-ta!
vilken film?
"People do it everyday, they talk to themselves... they see themselves as they'd like to be, they don't have the courage you have, to just run with it"
