Recension: Triangle
Triangle.
Har du någonsin fått känslan av déja vu?
Klart du har.
Du har sagt det där förut, du har gjort det där tidigare, har du inte varit exakt där, exakt då innan?
Triangle handlar om Jess, som åker på båttur med vänner, hamnar i storm och kapsejsar.
Senare kommer en stor, stor båt upp bredvid dom och aboard they go!
Sen går det mesta åt skogen.
Jess får känslan att hon varit på båten förut och känner igen sig så fort hon går runt ett hörn.
Förutom ALLA David Lynch-filmer, Timecrimes och Donnie Darko har jag varit tvungen att använda så mycket tankekraft till att försöka gissa mig till vad fan som händer.
Tro mig, jag gillar att tänka, men när saker händer som inte ska eller överhuvudtaget KAN hända, då är jag den förste att erkänna en IQ-nivå jämsides med Forrest Gump.
Tacka vet jag Anchorman.
Filmen då?
Den var bra, jävligt skönt med lite originella tankar kring sättet att göra film.
Inga direkta regler följs och det är uppfriskande.
Men frågan återstår, utan att avslöja för mycket, men...
...HUR FAN BÖRJAR ALLT FRÅN FÖRSTA BÖRJAN?!
Filmen får:
Om någon kan förklara hur allt hänger ihop för mig är jag eder evigt tacksam.
Kommentarer
Trackback
