IMDB's 250, nummer 99: THE STING

The Sting (1973)

Av George Roy Hill, med Robert Redford, Paul Newman & Robert Shaw i huvudrollerna.



För att klargöra redan från början, Sting (som i artisten) har absolut ingenting att göra med filmen.
Tack gode gud.

Näst intill perfekt film.
Hade höga förhoppningar och ALLA inbefriades.
Extremt rolig och lika extremt smart, man ser desutom hur roligt de måste haft när filmen spelades in. Fick samma känsla under "Oceans Eleven", en annan "heist-film", som är en direkt avkomma av "The Sting".

I nästan hela filmen låtsas alla vara någon annan, man lurar den ena efter den andra, så när Robert Redford i slutet visar känslor för första gången, mänsklighet, sitter jag nästan och jublar i soffan.

Den förtjänar varenda liten Oscar den fick en gång i tiden.

Filmen får:







IMDB's 250, nummer 20: REAR WINDOW

Rear Window (1954)

Av Alfred Hitchcock, med James Stewart och Grace Kelly i huvudrollerna.



Ja, då fortsätter vi på listan som ska vara glömd vid årskiftet, och näste man till rakning är "Rear Window" eller "Fönstret mot gården" som den heter svenska. En klassiker av Hitchcock alla riktiga filmälskare har hört talas om, men har väldigt delade meningar om. Många anser det vara en av de bästa filmerna någonsin och andra förstår inte hypen.

Filmen handlar om Mr. Jefferies, en fotograf som blivit sängliggande i rullstol efter en olycka och fått betala priset i form av ett gipsat vänsterben. Han spenderar dagarna med att hålla koll på alla grannar runt om gården hans fönster vätter ut mot. Allt är frid och fröjd tills en dag, då han tror sig bli vittne till ett mord...

Till att börja med så är filmen absolut inte dålig på nåt sätt. Hela upplägget är fantastiskt, att man enbart ser det James Stewart ser. Man får allt serverat genom ett fönster och endast det.
Men utöver det hittade i alla fall inte jag något märkvärdigt med denna klassiker.
Jag blev lite besviken rent ut sagt. Och då hade jag inte ens speciellt högt ställda förväntningar.

Filmen får:




IMDB's 250, nummer 7: 12 ANGRY MEN

12 Angry Men (1957)
Regisserad av Sidney Lumet, med Henry Fonda i en av huvudrollerna.



Då har jag äntligen tagit tag i resan mot "de omöjliga 250" igen och började med en klassiker ifrån 1957, "12 Angry Men" (plats nummer 7).
En film jag hört talas om hur länge som helst, men då jag inte haft något större intresse för äldre filmer och hellre kollar igenom skit som "The Proposal" och "Saw MMVXII", så har jag aldrig sett den.

Men nu när jag har bestämt ytterligare än gång att försöka se "IMDB's 250 Best Movies Ever" kändes denna som en bra början.

Och jävlarns...

...sicket kap!
Filmen utspelar sig i ett och samma rum (borsett ifrån 3 minuter i rättssalen och 3 minuter på en toalett) där 12 jurymedlemmar ska bestämma sig för om en de ska sända en ung kille till "stolen" eller om han i själva verket är oskyldig för mordet på sin far.

11 mot 1, där börjar filmen. Henry Fonda är inte övertygad om att killen är oskyldig, men tycker ändå att det kanske finns "reasonable doubt" att hitta någonstans.
Och sakta men säkert får han fler och fler utav medlemmarna att ändra uppfattning...

Vi börjar med första scenen i juryns lilla, stekheta rum, den rullar i 7 minuter(!) utan klipp. Fattar ni hur långt 7 minuter är utan klipp?! Redan där fattade jag att det var något stort på gång.
Sen blev det bättre och bättre. Karaktärernas utveckling var något av det bästa jag sett. Alla fick rum att andas och utvecklas i sin egen takt. Så ini... bra.
Visst, det finns lite "plotholes" i själva utredningen, men utan att säga för mycket, så spelar det inte så stor roll när allt runtikring flyter på som smör i en sommarsol som vi alla längtar efter just nu.

Filmen får:





11 av 12 jurymedlemmar är döda på riktigt. shinfo (shitty info).

Meeen...

Min käre vän Gudbjörn tipsade om en sida där denna listan ser pyttelite annorlunda ut.
250films.net.
Där kan man även bocka av de filmer man redan har sett.
Vilket är bra.
Även om jag tamejfan ska se ALLA.

Så jag hoppar turkisk film utan text.
Yes i do.
Och dyker rakt ner i en japansk film som fick en remake häromåret.

Nr. 250:
Mou Gaan Dou


-the final countdown.


Nr. 250.

Nr. 250.

Hababam sinifi uyaniyor
 (8.0 på IMDB)



Med höjdare som Kemal Sunal och Cem Gürdap.
Hm.

Jag gick på en nit direkt.
Filmen finns bara utan text.
Så den jag laddade ner var... på
turkiska.

Believe me.
Jag SKA se den.
Men inte utan text kanske?
No-ho-ope.


Next up, Nr. 249:

Ace In The Hole (8.0 på IMDB)



Från: 1951.
Av: Billy Wilder.
Med: Kirk "The Chin" Douglas m.fl.

It's gonna be a hoot!


RSS 2.0