Christian Bale goes bananananananas?
Hörde ett rykte en gång om att Christian Bale (Batman Begins/Dark Knight och American Psycho m.m.) kan vara en riktig plåga att jobba med. Dryg och divig.
Och nu har det tydligen hänt igen.
Fast nu är det alltså officiellt.
Mitt i en inspelningen av en scen till nya Terminator 4 - Salvation, klampar "the director of photography" Shane Hurlbut in i bakgrunden och Mr. Bale får snedtändning.
Är detta beteendet rättfärdigat eller har Christian Bales storhet stigit honom åt huvudet?
Döm själva.
Själv tycker jag att han kan få hur mycket donuts han vill.
Han är ju trots allt Patrick Bateman.
Recension: Sex Drive.
Nio år (NIO!) efter Road Trip, "alltför-gammal-oskuld-åker-lång-väg-med-kompisar-för-att-få-nuppa"-filmen som satte fart på 2000-talet och dess invasion av filmer som dryper av sexskämt, bögfobi och sexuell frustration så kommer nu alltså Sex Drive. En komedi som inte är direkt originell, men inte heller är oäven i sitt försök att vara det motsatta.
Man ser att "Apatow-gänget" (Step Brothers, Forgetting Sarah Marshall och 40-year Old Virgin bl.a.) har haft stort inflytande på de som gjort filmen, bl.a. då det dyker upp en del udda karaktärer spelade av diverse mer eller mindre okända skådisar.
Sååå, filmen då?
Jaaa, den har sina "poänger", om en sån här ytlig film kan ha det.
Slutar lyckligt gör den också, för alla som inte redan visste det (ni som INTE gjorde det, ser alldeles för lite film).
Roligast är James Marsden, som den fagre, homofobiske brodern till Josh Zuckerman i huvudrollen.
Även Seth Green är helgjuten som dryg amish och ror hem många leenden.
Däri ligger även problemet, det är mer leenden än skratt.
Och alltför många komedier nu för tiden lider av samma syndrom.
När kommer det en till Anchorman eller en ny Zoolander?
Filmen får (en svaaag...):
Mycket just pga de olika cameos som dyker upp hör och där.
Man ser att "Apatow-gänget" (Step Brothers, Forgetting Sarah Marshall och 40-year Old Virgin bl.a.) har haft stort inflytande på de som gjort filmen, bl.a. då det dyker upp en del udda karaktärer spelade av diverse mer eller mindre okända skådisar.
Sååå, filmen då?
Jaaa, den har sina "poänger", om en sån här ytlig film kan ha det.
Slutar lyckligt gör den också, för alla som inte redan visste det (ni som INTE gjorde det, ser alldeles för lite film).
Roligast är James Marsden, som den fagre, homofobiske brodern till Josh Zuckerman i huvudrollen.
Även Seth Green är helgjuten som dryg amish och ror hem många leenden.
Däri ligger även problemet, det är mer leenden än skratt.
Och alltför många komedier nu för tiden lider av samma syndrom.
När kommer det en till Anchorman eller en ny Zoolander?
Filmen får (en svaaag...):
Mycket just pga de olika cameos som dyker upp hör och där.
Recension: Gran Torino.
I rollerna: Clint Eastwood m.fl.
Regi: Clint Eastwood.
Clint Eastwood.
Clint.
Eastwood.
"Clintan".
"Dirty Harry."
"Den Gode, Den Onde, Den Fule."
"De Hänsynslösa".
"Mystic River".
Och nu, "Gran Torino".
Frågan är om det finns någon som matchar sina verk, både framför och bakom kameran som Clint Eastwood?
Jag tror inte det.
Den enda jag kan se som arvtagare till Mr. Eastwood är Sean Penn.
Men just nu regerar Clint.
Och efter att ha sett Gran Torino kan jag inte annat än att hylla mig själv för ovanstående påståenden.
För karln har tamigfan gjort det igen!
Clint Eastwood spelar här en vietnam-veteran som lever ensam med sin hund, efter att frugan precis trillat av pinn. Han är spydig, rasistiskt och ja, jävligt bitter.
Men heyhey, genom en knivig situation där ett "gangstah"-gäng har huvudrollen, trillar grannfamiljen, en hel hop "Hmong"-kineser in i den gnidne gamle rävens liv.
Och han mjuknar sakteliga till... Eller?
Det enda negativa jag har att säga om den här filmen är att de kanske kunde hittat lite bättre skådisar till att spela de två syskonen hos grannfamiljen, som Clint kommer närmast.
Ofta kändes inte dialogen trovärdig eller genuin. Och det irriterade mig lite.
Men Clint Eastwoods insats som den bittre veteranen höjer betyget.
Jag röstar på mer filmer framför kameran för Mr. Eastwood.
Och även om han sagt att detta är hans absolut sista film i den positionen känns det som han njuter så inihel**e av att skådespela, så bli inte förvånad om han gör "comeback" inom kort...
Filmen får:
(snubblande nära toppbetyg...)
Regi: Clint Eastwood.
Clint Eastwood.
Clint.
Eastwood.
"Clintan".
"Dirty Harry."
"Den Gode, Den Onde, Den Fule."
"De Hänsynslösa".
"Mystic River".
Och nu, "Gran Torino".
Frågan är om det finns någon som matchar sina verk, både framför och bakom kameran som Clint Eastwood?
Jag tror inte det.
Den enda jag kan se som arvtagare till Mr. Eastwood är Sean Penn.
Men just nu regerar Clint.
Och efter att ha sett Gran Torino kan jag inte annat än att hylla mig själv för ovanstående påståenden.
För karln har tamigfan gjort det igen!
Clint Eastwood spelar här en vietnam-veteran som lever ensam med sin hund, efter att frugan precis trillat av pinn. Han är spydig, rasistiskt och ja, jävligt bitter.
Men heyhey, genom en knivig situation där ett "gangstah"-gäng har huvudrollen, trillar grannfamiljen, en hel hop "Hmong"-kineser in i den gnidne gamle rävens liv.
Och han mjuknar sakteliga till... Eller?
Det enda negativa jag har att säga om den här filmen är att de kanske kunde hittat lite bättre skådisar till att spela de två syskonen hos grannfamiljen, som Clint kommer närmast.
Ofta kändes inte dialogen trovärdig eller genuin. Och det irriterade mig lite.
Men Clint Eastwoods insats som den bittre veteranen höjer betyget.
Jag röstar på mer filmer framför kameran för Mr. Eastwood.
Och även om han sagt att detta är hans absolut sista film i den positionen känns det som han njuter så inihel**e av att skådespela, så bli inte förvånad om han gör "comeback" inom kort...
Filmen får:
(snubblande nära toppbetyg...)
